Uusimmat kirjoitukset

Blogin arkisto

Tervetuloa!

Käyntejä kotisivuilla:90307 kpl

Kommunala teser

 

Kommunernas alltjämt ökande ekonomiska problem är en följd av de beslut som fattas av Finlands regering och riksdag, vilka arbetar under EU:s bestämmelser. Dessa har dragit sig ur sitt ansvar beträffande finansieringen av basservicen och överfört nya förpliktelser på kommunerna.

Den kris som lamslår hälsovården och andra grundtjänster, kan korrigeras endast med hjälp av beslut av regering och riksdag, genom vilka kommunerna betalas tillräckliga statsandelar. För att detta vore möjligt och för att man kunde förverkliga en mänsklig och rättvis politik i Finland, måste vårt lands själständiga beslutanderätt återställas. Detta sker genom att man lösgör sig från EU:s bestämmanderätt genom riksdagens beslut. Motståndet av medlemskapet i EU är den bästa kommunalpolitiken som finns!

1. Grundtjänsterna måste utan dröjsmål tryggas åt kommuninvånarna

2. Månadsinkomster på under 1000 euro bör befrias från kommunalskatt

3. Missförhållandena i hälsovården bör åtgärdas

Strukturerna i hälsovården bör omordnas så, att konkurrensen mellan de hälsocentraler, som upprätthålls av kommunerna och de sjukvårdsdistrikt, som kommunerna upprätthåller tillsammans med andra kommuner försvinner. Nuläget orsakar att en del av de hjälpbehövande inte får den hjälp de behöver.

Man måste kunna komma till operationer och annan vård snabbare än vad som nu är fallet. Utbildningen måste utökas så att en behövlig mängd läkare och annan vårdpersonal finns att tillgå.

Den offentliga och privata hälsovårdens bästa sidor måste tas i bruk så att alla patienter får den vård de behöver till ett rimligt pris. De ickefungerande vårdlänkarna och överbelastningen av vårdpersonalen bör avlägsnas.

Häsocentral-, poliklinik och sjukhusavgifter bör hållas på rimlig nivå. Inom hälsovården bör man allt mera satsa på förebyggande av sjukdomar.

4. I skolorna måste man ta hand om såväl elevernas som lärarnas orkande och välbefinnande bland annat genom att se till att undervisningsgrupperna är tillräckligt små. Problemen bör avvärjas på förhand genom att satsa mera resurser på socialväsendets arbete för familjer och på annan förebyggande verksamhet. Lärarna bör erbjudas behövlig kompletterande utbildning och uppmärksamhet bör fästas vid en

fungerande elevvård. Väl fungerande byskolor får inte avvecklas.

5. Förutom barnens dagvård bör man också ta hand om ordnandet av insjuknade barns hemmavård.

6. I stället för en betoning av vård på anstalter bör man stöda åtgärder för att åldringar klarar sig hemma. Kommunerna bör ordna hemmavård och måltidsservice för åldringar och sjuka. Vård och serviceavgifterna bör hållas på en rimlig nivå.

7. Anhörigvårdare bör få en tillräcklig lön och tillräckligt med fritid.

8. För att råda bot på det existerande fattigdomsproblemet bör man förverkliga ett system med en grundinkomst, som sporrar till aktivitet och möjliggör en tillräcklig utkomst i alla skeden av livet. Systemet skulle gälla t.ex. pensionärer med små inkomster, personer, som nu lever på arbetslöshetsunderstöd och olika socialstöd samt studerande och prekariatet eller snuttjobbare. Systemet med grundinkomst skulle minska det stora behovet av statlig och kommunal socialvårdspersonal och skulle på så sätt föra med sig inbesparingar i offentliga utgifter.

9. Hälsosam nära producerad mat till en del kommunens anskaffningar

10. Energi bör sparas. I kommunerna bör man gynna reproducerbar energi. En decentraliserad och samtidigt tryggare energiproduktion skapar välmående i hela landet.

11. Värme- och elektricitets- samt vatten- och och avloppsanläggningar bör bibehållas i kommunal ägo.

12. Bostad till rimligt pris åt alla

Bostadspriser, som blivit oskäligt höga samt andra boendekostnader bör sänkas genom följande åtgärder:

Man övergår från en bostads- och tomtpolitik, som sker på producenters och bankers villkor till ett bostadsbyggande, som tar till vara deras intressen, som är i behov av bostad, d.v.s. betalarna.

Konkurrensen inom bostadsbyggande och sanering av bostadshus ökas och korruptionens inverkan på att man i många kommuner överlåter tomter och saneringsuppgifter till vissa gunstlingar utreds.

13. I näringspolitiken bör kommunerna behandla företag på lika grunder t.ex. då man besluter om anskaffningar. Vägnätet bör hållas i gott skick i hela landet. En avfolkning av landsbygden bör stoppas också genom att näringsverksamheten görs mångsidigare.

14. Man bör ordna kompetenta ledare och lämpliga mötesutrymmen åt ungdomarna.

15. Utveclandet av kollektivtrafiken bör vara ett av kommunernas tyngdpunktsområden såväl på grund av kommuninvånarnas behov till tjänster som med anledning av miljöorsaker. Speciella servicelinjer bör ordnas på ställen, där annan kollektivtrafik inte är tillräcklig.

16. Alla kommuninvånare har rätt till en trivsam och naturnära miljö.

17. Bibliotekstjänsterna bör vara avgiftsfria och tillräckligt omfattande. Biblioteken bör hålla öppet också under veckosluten och på kvällarna.

18. Den parti- och gruppdisciplin, som fjättrar de förtroendevalda, bör förbjudas.

19. Kommunernas personal bör väljas enbart utgående från kompetens, inte partitillhörighet. De högsta tjänsteinnehavarna i kommunen bör väljas genom allmänna val.

20. Kommuninvånarnas påverkningsmöjligheter och folkomröstningar bör ökas. Kommunfullmäktiges beslut bör underställas kommunal folkomröstning, då en betydande del av kommuninvånarna kräver det. Resultatet av omröstningen bör vara bindande.

I större städer och i kommuner som bildats som följd av sammanslagning av gamla kommuner, bör man grunda kommundelsfullmäktige, som väljes i samband med kommunalval och som har till uppgift att förverkliga närdemokrati genom att besluta om den egna kommundelens angelägenheter och avge utlåtanden till kommunens myndigheter om förslag som berör den egna kommundelen.

21. Ibland kan kommunsammanslagningar vara befogade, men de utgör ingen patentlösning på kommunernas problem. Kommunsammanslagningar bör inte förverkligas mot invånarmajoritetens vilja. Bakom kommunsammanlagningarna ligger den nuvarande statsledningens strävan att förverkliga den av EU stipulerade politiken, som syftar till en allt mer omfattande privatisering av offentliga tjänster. Denna privatisering bör avvärjas, eftersom den innebär en ökad ojämställdhet.